Rörelse är glädje!

Rörelse för mig är en glädje. Min träning ger mig en tyst, stillsam men på samma gång stark glädje som går inåt, och när allt stämmer, fyller hela mig. Den syns inte utåt, men den känns. Jag känner också en enorm tacksamhet för att jag faktiskt kan röra mig och kan träna. Det är ju ingen självklarhet... Jag förstår att det för vissa låter flummigt, men detta är grunden och drivet som gör att jag alltid fortsätter, trots att träningen ofta (tyvärr) inte funkar som jag tänkt mig. Det finns naturligtvis många fler roliga saker med träningen, som att det är kul att slå sina rekord, det är praktiskt att vara stark och att det faktiskt är snyggt med formande muskler. De delarna är lättare att "sälja" och förklara, eftersom det går att visa siffror och "före- och efterbiler".

Men det är den fantastiska känslan som träning och rörelse ger mig, som jag så gärna vill nå andra människor med. Om alla skulle få känna denna glädje inför träning, då skulle det naturligtvis inte finnas några soffpotatisar.